Innehåll:
Sorkarna hör hemma i underfamiljen Arvicolinae i familjen råttdjur i ordningen gnagare. Tyvärr tycker många sorkar även att de hör hemma i våra trädgårdar där de kan orsaka problem genom att gnaga sönder trädens bark och äta upp växternas rötter. I Sverige är det huvudsakligen två arter av sork som irriterar trädgårdsodlarna: åkersorken och vattensorken.
Åkersorken har en gråbrun päls som blir ljusare på sidorna. Undersidan och fötterna är gråfärgade. Själva kroppen brukar bli 8-13 cm lång medan svansen blir cirka 2-5 cm. Hanarna kan väga upp till 50 gram medan honorna sällan blir tyngre än 40 gram. Hos åkersorken syns vanligen ytteröronen mer än hos vattensorken.
Trots sitt namn lever inte åkersorken uteslutande i odlad mark utan återfinns i många olika slags miljöer över hela Sverige med undantag för Gotland. Man kan t ex stöta på den i allt från fjällhedar till stränder, och den gillar också skogar och slätter. Åkersorken gillar fuktiga miljöer men klarar sig även i torrare biotoper. Den håller gärna till i högt gräs och vill helst hålla sig nära diken och liknande.
Åkersorken lever huvudsakligen av gräs och andra örter, men under vintern när det inte finns något sådant att äta livnär den sig på att äta trädbark och det är framförallt då den upprör trädgårdsodlarna. Ju högre snötäcket är, desto högre upp kan trädet angripas.
Under vintern gör åkersorken gångar i gräset under snön, men den lämnar aldrig några jordhögar efter sig som vattensorkar och mullvadar gör.
Vattensorken är även känd under namnet mullsork. Den blir större åkersorken och kan nå en längd av cirka 20 cm + 10 cm svans och väga upp till 300 gram. Pälsens färg varierar från brunt till svart och det är vanligt att man tror man sett en råtta när man i själva verket sett en vattensork i trädgården. Vattensorken uppskattar gräsbevuxna ytor och vattensjuk mark, t ex kärr. Den finns i hela Sverige och är vår största sorkart.
För att hindra sorken från att skada barken under vinter kan man klä in trädets nedre del med stamskydd. Ett stamskydd kan t ex bestå av hårdplats eller metall. Finmaskiga nät är vanligast i Sverige, men det finns andra modeller för den som vill. Det är viktigt att föra ned stamskyddet en bra bit ned i marken kring trädet eftersom sorkarna tycker om att gnaga av barken precis vid marknivån.