Innehåll:
Populärnamn: Libbsticka
Vetenskapligt namn: Levisticum officinale
Familj: Apiaceae
Typ av växt: Kryddväxt
Libbsticka växer sig hög och får kraftiga stjälkar. Bladen är stora och bred med tandflikar. Blommorna sitter i flockar och är gulfärgade.
Vid sidan av Levisticum officinale finns det annan växt som också kallas för libbsticka, Ligusticum scotium. Den tillhör inte samma släkte som den vanliga libbstickan men används på samma sätt. Du kan hitta den växandes vild längs kusten. För att skilja dem åt brukar Levisticum scotium kallas Skotsk libbsticka.
Storlek: 60-200 cm hög, 50-100 cm bred
Växtzon: I-VI
Libbstickan påminner något om selleri och lakrits i smaken och är en omtyckt ingrediens i soppor, fiskrätter och såser. Den är mycket vanlig i buljonger. Plantan luktar selleri, och kokta späda stjälkar av libbsticka kan användas precis som selleri. Libbstickans blad kan användas för att få bort obehaglig fettsmak från rätter som innehåller fet fisk.
Libstickan mår bäst om den får fullt solsken, men kommer att gulna av den riktigt intensiva högsommarsolen. Därför kan det vara bra att ha ytterligare en planta som man planterar på en skuggig plats och skördar under sensommaren. Näringsrik och fuktig jord rekommenderas, men den måste samtidigt vara porös.
Man kan skörda blad under hela sommaren. Om du planterar många frön på våren kommer du att behöva gallra successivt, och får då små plantor som kan användas i köket. Det är bra att klippa bort de blomsterkronor som utvecklas, för om plantan får blomma kommer den lägga sin energi på att bilda frön snarare än att växa till sig.
Frösådd. Ur blommorna utvecklas ovala frön. Grobarheten är inte särskilt hög, men det kompenseras av att varje planta blir så stor.
Efter några få år kommer din libbsticka troligen vara minst lika hög som du. Libbstickan har traditionellt odlats för sina läkande egenskaper och spreds från Centraleuropa av klosterväsendet. Redan innan dess hade romare och greker spritt libbsticka till vissa delar av Europa under sina erövringståg.