Dragon (Tarragon)

Populärnamn: Dragon, Tarragon
Vetenskapligt namn: Artemisia dracunculus och Artemisia dracunculoides
Familj: Asteraceae
Typ av växt: Kryddväxt

Beskrivning

Det finns två olika sorters dragon: fransk dragon och rysk dragon. Den ryska kommer från Sibirien och kan bli 120 cm hög, medan den franska dragonen brukar stanna under 90 cm höjd. Båda sorterna har grenade stjälkar med långsmala gröna blad. Blommorna är gröna och tämligen anspråkslösa. Endast den ryska varianten sätter frö i Sverige. Båda arterna är fleråriga.

Storlek: 30-45 cm bred, 60-120 cm hög
Växtzon: Zon I – II (VIII)

Dragon användning

Den franska dragonen är mer populär och anses ha bättre smak än den ryska, men den är också känsligare och ställer större krav på den som odlar den. Dragon är en aromatisk ört som påminner en smula om anis. Den används bland annat i den populära bearnaisesåsen. I Frankrike är den (franska!) dragonen en av de fyra så kallade fines herbes och används framförallt i rätter som innehåller fisk, kyckling eller ägg.

Eftersom rysk dragon är mildare i smaken fungerar den bra i sallader, och om man skördar stammar under tidig vår kan de tillagas och ätas precis som sparris. I Armenien och Georgien används rysk dragon för att göra en grön läskedryck vid namn Tarkhun (tar-schoon), vilket är det ryska namnet på växten.

Inom folkmedicinen brukade dragon användas som läkeväxt i Europa.

Jord/läge

Full sol är nödvändig, och platsen bör vara både varm och skyddad. Använd lucker, helst en smula torr, jord. Att jorden dränerar väl är mycket viktigt, särskilt vintertid. Rysk dragon är inte alls lika känslig som fransk dragon utan klarar sig bra i de flesta jordar.

Skötsel av dragon

Skötseln beror på vilken sorts dragon du odlar. Den ryska är mycket tålig, växer i nästan vilken jord som helst, och frösår sig själv. Den föredrar näringsfattig jord framför näringsrik. Fransk dragon klarar sig inte utomhus under vintern och odlas vanligen i krukor inomhus. Fransk dragon måste placeras soligt.

Förökning

Den ryska varianten bildar frö och självsår sig i Sverige.

Övrigt

Namnet dracunculus betyder ”liten drake”. Exakt varför arten fått namnet är okänt, men det har troligen att göra med den märkligt formade roten, eventuellt i kombination med hur bladen lämnar en brännande smak på tungan.