Innehåll:
Populärnamn: Oxel, Swedish mountain ash
Vetenskapligt namn: Sorbus intermedia och Sorbus aria
Familj: Rosaceae
Typ av växt: Träd, buske
Oxeln påminner mycket om rönnen och båda tillhör växtsläktet Sorbus. Oxeln har dock stora ovala blad som är mörkgröna. Hos vitoxeln Sorbus aria är undersidan av bladen vitluden. Precis som rönnen har oxeln en symmetrisk trädkrona och pryds av stora blomflockar under maj och juni. På hösten får oxeln hängande bärklasar. Bären ser ut ungefär som ärtor och kan sitta kvar under hela vintern, såvida de inte äts upp av fåglar och andra djur i din trädgård förstås. Oxeln passar bra som solitärträd men fungerar också utmärkt i alléer. Eftersom oxeln är så vindtålig kan man plantera den på utsatta platser i trädgården där många andra växter skulle duka under.
Storlek: 1-15 meter hög, 3-10 meter bred
Växtzon: I-II (VIII) Varierar mellan arterna.
Blomsäsong: maj – juni
Oxeln vill ha väldränerad jord. Utvecklingen av blommor, bär och vackra höstfärger blir bäst om oxeln får full sol, men oxeln trivs även i halvskugga.
Krukodlad oxel planteras ut tidigt på våren så snart jorden går att bearbeta efter vintern. Gräv en grop som är dubbelt så bred som rotklumpen. Blanda upp den uppgrävda jorden med kompost. Lösgör varsamt trassliga rötter från rotklumpens utsida innan plantering. Placera klumpen så att dess ovansida hamnar på samma höjd som markytan. Fyll på med den uppblandade jorden och tryck till så oxeln står stabilt. Vattna ordentligt.
En nyplanterad oxel kan behöva stöd. Slå ned två käppar i jorden, inte för nära oxeln, och använd breda band för att binda upp oxelstammen.
Under längre tids torka kan det bli nödvändigt att vattna oxeln, men kortare torrperioder är inga problem.
Eftersom oxeln inte har särskilt aggressiva rötter går det bra att plantera buskar och skuggälskande perenner nära inpå den.