Pelargoner

Släkte: Pelargonium (Pelargoner)
Familj: Geraniaceae (Näveväxter)
Höjd: 20-50 cm
Bredd: 10-40 cm
Läge: Sol med tidvis halvskugga
Färg: Vit, rosa, röd och lila.

Ursprung

Pelargoner är så pass vanlig krukväxt att många anser den som typiskt svensk växt men sanningen är att plantan ursprungligen kommer från den afrikanska savannen och även växer vilt på Madagaskar och i delar av Australien. Namnet härstammar från ordet pelargos som är grekiska för storkfågeln, det är nämligen så att pelargonens fröhus påminner om en storknäbb till formen.

Information

Det finns runt 250 arter av pelargoner men dessa har sedan korsats till att skapa flera tusen olika variationer, den vanligaste i svenska krukor är Pelargonium x hortorum. Vilt växer pelargonerna som stora förvedade buskar med stora blad och många blommor men i en kruka blir de oftast rangliga stjälkar om man inte toppar dem regelbundet. Pelargonen var från början en växt endast för adeln men allteftersom fler och fler upptäckte hur lättodlade fanns de snart i vartenda fönster i Sverige. Den vanligaste pelargongruppen som planteras i Sverige är zonalpelargonen men det finns andra som till exempel nejlikblommande, murgrönspelargoner och änglapelargoner. Grupperna skiljer pelargonerna åt i utseende och till viss del i tålighet, men i övrigt är de väldigt lika varandra.

Fröså pelargoner

En vanlig metod att plantera pelargoner är att man frösår sina pelargoner under senvintern. Fröna sås direkt i såjord som vattnas lätt underifrån och utsätts för temperaturer runt 25 grader, varför inte strax ovanför ett element? Då pelargonen börjat sticka upp ur jorden flyttar man den till en något svalare men ljusare plats så den får gott om energi från solen. För att skynda på processen något kan man lägga fröna i blöt ett dygn innan man sår dem. När pelargonen blivit stor nog, någon decimeter hög, planterar man om den i en rejäl kruka med ett ordentligt dräneringslager av leca-kulor i botten och mullrik, välgödslad jord ovanpå. Så fort klimatet utomhus tillåter, varmt och soligt, kan man med fördel ställa ut pelargonen i friska luften där den får full sol och trivs som bäst.

Skötsel

Pelargonen kräver en del tillsyn så att den inte växer ifrån sin ägare, då den blivit så hög som man önskar den måste man toppa pelargonen regelbundet så att den blir mer buskig. Man måste också hålla efter den så att den inte blir bredare än man vill ha den. En bra efterhållen pelargon ska se ut som en mindre buske och inte som bönstjälken Jack klättrade på. Under växtsäsongen mår pelargonen bäst av att stå utomhus, även under natten, och snurras emellanåt så den får jämn sol över hela plantan. Man bör dock se upp med regnskurar då för mycket vatten kan få rötterna att ruttna, detta gäller även vid vattning så låt jorden torka mellan vattningarna. Det bästa är om pelargonen står under skydd från regn men ändå så att den får fullt ljus på dagen. Under växtperioden skall man också gödselvattna regelbundet men se upp med kvävenivån, för mycket kväve ger massor av blad men inga blommor och det är bara tråkigt. Då man planterar om pelargonen, helst varje ny säsong, bör man tillföra lite kalcium i jorden så håller den sig stark och frisk. I övrigt använder man liknande jord som vid första planteringstillfället.

Förökning

Man förökar oftast en pelargon genom att ta sticklingar och lyckligtvis är det ganska enkelt gjort med den tåliga pelargonen. Då man klipper ner sin pelargon inför den nya säsongen behåller man toppsticklingar som är runt 5 cm långa. Knoppar tas bort tillsammans med alla utom 2-3 blad och sedan placerar man sticklingen direkt i ett glas vatten eller sticker dem i små krukor med sandblandad jord som är fuktig men absolut inte blöt. När sticklingen utvecklat rötter och har börjat växa ordentligt toppar man den så att den får ett buskigt växtsätt.

Övervintring

Pelargonen kan man övervintra utan problem, men inomhus. Pelargonen behöver en sval, mellan 10-15 grader, och ljus vinter plats för att kunna överleva så det gäller att hitta en bra plats åt den inomhus. Under viloperioden på vintern vattnar man pelargonen bara så mycket att den inte skrumpnar ihop och undviker att ge den något som helst tillskott i form av näring. Fram på våren, runt februari, tar man in plantan till rumstemperatur och klipper ner den till en höjd på runt 10 cm innan man planterar om den. Det man klipper bort kan man göra sticklingar av om man önskar föröka sin pelargon, annars går det till komposten eller till vänner. När pelargonen är i sin nya jord och står svalt och ljust fungerar den precis som en nyplanterad pelargon.

Du kan läsa mer om pelargoner hos Pelargoner.se.