Iris

Släkte: Iris
Familj: Iridaceae (Irisväxter)
Höjd: 15 – 100 cm
Bredd: 5 – 50 cm
Läge: Full sol men klarar sig även utmärkt i vandrande sol
Färg: Nästan alla

Iris ursprung:

Irisen växer naturligt i de tempererade zonerna i Europa och har på grund av sin massiva variationsrikedom blivit en etablerad blomma i trädgårdarna. Namnet iris kommer ifrån det latinska ordet för regnbåge och det avslöjar just i hur många färger den kan komma i. Historiskt sett är iris en riktig gamling i trädgården då det finns tecken på att den odlats i Thutmosis III:s botaniska trädgård i Karnak redan på 1400-talet f.Kr, och redan under medeltiden odlades det hybrider i klosterträdgårdarna som medicinalväxter. Irisen har varit med väldigt länge.

Iris information:

Det finns åtminstone 300 olika arter av iris och dessa är uppdelade i tre olika grupper, skäggbärande iris, skäggfri iris och arter med knöl. Dessa skiljer sig åt inte bara till utseende utan också när de blommar, hur de växer och var de växer, så det gäller att vara noggrann med vilken irisgrupp man planterar vart. Skäggbärande irisar har ofta ett färgglatt skägg på ovansidan av de yttre kalkbladen. Samtliga iris arter har svärdsliknande blad som gör att de går att skilja från andra blommor i trädgården. Irisen blommar tidigt på våren och har blivit uppskattad bland alla som vill ha en levande trädgård utan alltför mycket arbete.

Att plantera iris:

Det kan vara lite av ett problem att plantera iris för olika grupper växer bäst i olika miljöer. Iris ur knöl-gruppen trivs bäst i sandhaltig och väldränerad jord och kan behöva gödslas lite vid både plantering och frampå hösten. En skäggfri iris trivs tvärt om i fuktiga växtplatser och kan rent av växa i grunt vatten, skäggfri iris är på förekommen anledning vanlig att se vid kanterna på många trädgårdsdammar. Sist finns det den skäggbärande irisen som har jordstammar (rhizomer) istället för knölar och dessa skall helst planteras i en upphöjd rabatt där den ligger alldeles i jordytan, plantera alltid skäggbärande iris i en liten kulle och aldrig i en grop. Jorden bör vara väldränerad och lerhaltig sandjord som är rik på kalk och utan torv. Iris skall planteras ganska långt ifrån varandra för bästa effekt, inte närmare varandra än 3 dm. En hel del iris klarar av den svenska vintern och kan därför planteras till hösten tillsammans med lite gödning, dock finns det andra sorter som inte bör planteras förrän in på vårkanten. Det säkraste är att redan vid inköpet ta reda på exakt när och hur irisen bör planteras, på så sätt undviker man många misstag.

Iris skötsel:

Under själva växtperioden kan det vara en bra idé att hålla efter sin iris något och gallra bland blommor och vissna blad så att effekten inte blir för överväldigande. Då irisen kommer bli större för varje år man låter den växa kan det vara en bra idé att gräva upp de nya sidolökarna och återplantera dem på en ny plats var 4:e år ungefär. Som tidigare nämnt föredrar irisar ur olika grupper olika kriterier och detta gäller även på sommaren, även om dessa inte är så stora. Den skäggbärande irisen kan till exempel behöva vattnas under de varmaste sommardagarna men på det stora hela sköter irisarna sig själva så länge knöl och skäggbärande gruppen inte utsätts för alltför mycket fukt.

Att föröka iris:

Att föröka en iris kan man göra antingen genom att gräva upp sidolökarna från antingen knöl eller den skäggbärande gruppen och plantera om dem till hösten, nyplantering gör sig bäst tidigt i september men som vanligt när det kommer till trädgården finns det inga fixerade datum. Iris kan också förökas genom frön om man lämnar stjälken orörd efter att den blommat klart. Om man tänker använda denna metod är det dock rekommenderat att skydda irisen på något sätt för dess frön är väldigt omtyckta av både fåglar och möss. Om du plockar frön från en irishybrid är det heller inte alls säkert att resultatet kommer att vara likt föräldern men det för det hela också lite mer spännande. För bästa resultat kan det vara bra att odla irisen i en kruka under vintern för att sedan planteras på våren, det ger det lilla fröet en ärlig chans att överleva första vintern.

Iris övervintring:

Som tidigare nämnt är det många arter av iris som klarar den svenska vintern och klarar sig upp till växtzon 6 utan större bekymmer, läs dock på vad som gäller för din specifika iris så att inga misstag görs. På hösten, efter växtsäsongen kan det vara en bra idé att förbereda för vintern genom att se till att irisen får det så bekvämt som möjligt. Att gödsla med benmjöl eller höstgödsel lägger grunden för ett gott resultat nästa vår. Använd gärna lite svensk krossad kalk också för bäst resultat då irisen kan behöva ett kalktillskott. För hög kvävehalt kan skada irisen så man bör vara noga med att gödningen inte innehåller mer än 2-3% kväve. När detta är klart bör man täcka över irisen med halm eller granris så att inte vinterfukten får knölen eller jordstammen att ruttna. Då detta är klart är det bara att luta sig tillbaka och invänta vintern, för till våren kommer irisen att ge dig tiofalt tillbaka.